Långsiktig spänning

Det här med att vara långsiktig är inte direkt det mest spännande som finns alltid. Speciellt inte som sjukskriven med inte alltför mycket annat att göra än att titta på börsen då och då. Det grå vädret förstärker känslan om man säger så.

Ibland kan jag nästan längta lite efter att få köpa och sälja bara för att få den där ögonblickliga känslan av spänning, adrenalin och tillfredsställelse (alternativt skräck). Inte konstigt att börsen kan vara så beroendeframkallande som den är. Det blir lätt en enda stor enarmad bandit av den om man ger sig ut på nöjesfältet för att tjäna snabba pengar.

Den delen av min investeringskarriär är som tur var redan överstökad och jag längtar inte tillbaka dit trots allt. Är glad att jag lyckades klara av den biten när jag var yngre och inte hade så mycket pengar att riskera. Jag har förlorat pengar på förhoppningsbolag, och jag har förlorat pengar på storbanksfonder och jag har förlorat pengar på certifikat. Det var i 20-års åldern och det är bra erfarenheter att ha med sig såhär i efterhand.

Med största sannolikhet kommer jag att förlora pengar igen men då kan jag iallafall känna mig trygg och nöjd med att investeringen grundades på analys och eftertanke snarare än en chansning för att tjäna snabba pengar.

Risken blir man inte av med trots allt men den där extra spänningen får jag hitta på annat håll nuförtiden. Kanske dämpas det behovet något med åldern dessutom.

Så fick jag det ur mig. Nu ska jag titta vidare på vad som kan tänkas vara köpvärt i slutet av månaden.